Underbart.

Igår skrittade jag och syster ut i mörkret. Packade in oss och hästarna i reflexer och gav oss ut på vägen. Var näst intill kolsvart. Min häst var som vanligt underbar och bara skrittade på. Fast hon blev lite skraj när jag tände pannlampan, haha söt! Vi var ute i ca 40 min, i kolmörker. Pannlampan var usel, så man såg inte mer för att den var tänd.. Men bättre än ingenting!
När vi kom tillbaka ställde jag henne bara lös i gången, och ryktade ordentligt. Jag klämde över ryggen på henne, och det var verkligen ingen reaktion alls! Blev så sjukt glad. Hon har liksom nästan helt sjunkit ihop när man tryckt över ryggen på henne innan.
Äntligen är motivationen på topp igen!
<3