Läs inte detta om ni inte har tid, kommer bli en halv bok eller nåt.
Jag hade tävlat Lucky (min systers häst), som då var min lådsassyster Elins häst. Detta var i juni 2006 tror jag. Jag tyckte att det var jätteroligt, även fast jag diskade mig haha. Elin tävlade Lucky dagen efter mig, och hon bestämde sig för att hon också ville fortsätta tävla. Så pappa och Lena bestämde sig för att jag skulle få en egen tävlingshäst, och när vi ändå letade skulle vi slå på stort och köpa en Quarter.
Vi kollade runt lite här och var, och jag fick kontakt med en tjej som hade ett Quartersto till salu. Vi kollade på annonsen tillsammans, och pappas kompis Micke förklarade för oss att hon hade en riktigt bra stam och att det nog inte går att hitta en bättre häst till det priset. Hästen stog i Norrtälje, och vi kom fram till att jag skulle kunna åka och provrida henne samma helg eftersom att vi skulle upp dit med butiken.
Där träffade vi Chris, stoets ägare. Vi träffade även snärten, hästens uppfödare.
När tävlingarna var slut, åkte vi till deras gård för att provrida. Både chris och snärten red, sen var det min tur. Jag var så nervös att jag skakade, men så fort jag satt mig i sadeln var det som att nervositeten bara rann av mig.
Provridningen gick felfritt. Hon var helt underbar! Så himla fina gångarter, för att inte tala om joggen! Kände på något sätt att det var henne jag ville ha, ingen annan.
Det blev inga fler provridningar. Vi bestämde oss för att köpa henne, och den 12 juli 2007 hämtade pappa, jag & micke henne. Hon var svårlastad, men det tänkte vi inte på just då. Tänkte att det kanske bara var för att hon kände att hon skulle flytta. Det tog en stund innan de fick in henne, men sedan gick det med hjälp av linor.
När vi kom hem lastade vi ur och ställde henne ensam i en hage i 3 dagar, för att hon skulle få vänja sig vid omgivningen lite och för att vi inte ville släppa ihop hästarna direkt. Den tredje dagen skulle jag ta en promenad med henne, och det var då problemen började. Hon ville inte stå still när jag gjorde i ordning henne. Hon sprang på mig, klämde mig, ignorerade mig när jag ville flytta på henne osv. På själva promenaden drog hon så jag flög efter, bockade & stegrade bredvid mig. Blev lite osäker på henne, så hon fick stå några dagar till utan att jag rörde henne.
Efter någon vecka bestämde jag mig för att rida. Kan säga att det var rodeo i ca tre timmar. Hon hade aldrig alla fyra hovar i marken. Hon stegrade, bockade, sparkade, backade, sprang rung och ja, you name it. Tillslut fick jag henne att skritta normalt i några varv, så då slutade jag.
Hade aldrig varit med om en häst som betedde sig så. Någonsin. Så jag blev rädd för att rida på henne. När jag efter någon vecka till tog mod till mig att rida igen blev det samma visa en gång till. Denna gången var jag mer beslutsam, så jag bestämde mig för att vi skulle kunna jogga utan problem. Tog bara någon timme innan hon slutade bråka och faktiskt gjorde vad jag bad om.
Sedan höll det på sådär, hennes uppförande blev bättre och bättre och snart kunde jag börja rida ordentligt i alla gångarter. Datumet för våran första tävling kom, och dagen vi skulle åka fick vi uppleva en otroligt svårlastad häst. Hon gick upp på rampen, inte längre. Sedan stog hon så i två timmar. Lena fick ringa pernilla (tävlingsledaren) och säga att vi skulle komma för sent.
När vi äntligen kom fram var det 15 minuter tills jag skulle starta, så det var bara att kasta sig upp och rida fram. Snärten hade berättat att Sessan måste bli svettig för att kunna slappna av på en tävling, och tyvärr hann hon inte bli svettig så det blev totalt kaos när vi kom in på banan. Sprang nästan över domarna i pleasuren, red fel mönster i reiningen och hon fick panik när folk rörde sig på läktaren och applåderade.
När vi skulle hem vart det samma visa med lastningen igen.
Hemma fortsatte vi att traggla med träningen, men hon gick inte att rida ut själv då hon helt plötsligt stegrade, vände & sprang hemåt. Försökte lastträna, och det gick inte så bra. Men vi kom iväg på några tävlingar iallafall, med bättre och bättre resultat.
Sedan fick hon hosta. En väldigt kall vinter då hästarna fick stå inne mycket, och höet var rätt dåligt. hon blev även halt på ett bakben pga ett stort sår som vägrade läka. Det blev mycket behandlingar, och vi blev skickade till sundbyholms hästklinik. Första gången stod hon bara där, med en slang med en kamera nerkörd i halsen och så. Det blev recept utskrivna med slemlösande och som lugnar luftvägarna, samt hältutredning där de kom fram till att hon var halt på ett framben pga överbelastning.
Några veckor senare åkte vi tillbaka, med en mycket piggare Sessan. Det började med att vi fick vänta utanför i två timmar pga en häst som det var nå knas med. Det sprang travhästar överallt, vilket resulterade i en hyperstressad sessan. När vi väl kom in, var hon svettig av stress och bara viftade runt. Hon fick dock inget lugnande. Hon ställdes i en spilta med en dörr framför, och en tjej höll i bremsen och jag höll i hennes grimma. När de började köra ner slangen med kameran på fick Sessan panik, stegrade sig, hoppade över den lilla dörren, blev hängande för att hon fastnade med bakbenen, lyckades sparka sig loss och gjorde en kullerbytta över golvet, sparkade sönder deras maskin och lyckades resa på dig. Jag vart som förstenad. Sessan bara skakade, det rann blod från hennes mun och ben så det var små pölar på golvet.
De gav henne lugnande, gjorde klart undersökningen, skrev ut ny medicin och sedan åkte vi hem.
Hon blev nästan helt fri från hostan. Vi bytte till hösilage, hon fick gå ute mer och vi hade stalldörrarna öppna så mycket som möjligt.
Sedan fick hon ont i ryggen. Visste inte vad det var, men helt plötsligt vägrade hon fatta rätt galopp, hon ville inte gå framåt, stegrade, bockade, sparkade osv. Tog ut en kille som satte nålar på henne, och hon blev bättre i en vecka. Sedan blev det sämre igen. Lotta kom och kollade på henne då och då, och sakta och säkert lyckades jag bygga upp henne igen.
Har tränat massor från marken, både med och utan klicker. Har fått bukt på lastningen, hon går in direkt nu. Och står kvar! Sessan och jag har fått en underbar kontakt. Jag älskar henne mer än allt. Det har varit massor med motgångar, och är fortfarande. Men med hjälp av Lotta ska jag lyckas nå mitt mål. Har lärt mig massvis av den hästen. Har nu haft henne i fem år, och jag hoppas att det blir massvis med fler år tillsammans med henne.
Hon är bäst. <3
Bild från första tävlingen!
Bild från Sessans & min första tävling tillsammans!
<3
Fina ni e :) Hon e en speciell häst hon. Har skrivit ett inlägg nu, kolla! :D
SvaraRadera