Osäkerhet

Tror att nästan alla som håller på med hästar någon gång känner sig osäker i någon situation. Verkar dock som att det är ett känsligt ämne då man inte vill bli kallad fegis eller kanske till och med dålig hästmänniska.
Jag själv blir osäker när jag ska hantera en häst som är stor och bånglig eller drar när man leder den. Jag känner mig som en liten myra som håller i grimskaftet. Som tur är är stora hästar oftast väldigt snälla och jag hanterar inte stora hästar så ofta förutom på ridskolan och ibland på praktiken. Man får hitta på olika knep för olika hästar, så det är lärorikt på ett sätt också.

Jag har väldigt länge varit osäker på att rida ut själv på Sessan. Det är för att första gången jag red ut på henne själv gick hon några meter, stannade och försökte vända. När jag sa "nej, vi ska framåt nu" så stegrade hon och sprang hemåt. Sådär höll hon på varenda gång jag skulle rida ut själv. Ibland gjorde hon så när hon blev rädd för något, ibland bara fick hon för sig att hon skulle hem, och ibland såg hon spöken som skulle äta upp henne. Hon blev även rädd för precis allting. Jag fick henne alltid att fortsätta framåt oavsett vad hon gjorde, så hon lyckades aldrig att bara springa hem med mig. Men till slut var det inget roligt att rida ut själv då jag visste att det skulle bli så, så jag red hellre ut tillsammans med någon.

När jag ridit ut själv på senare tid så har hon aldrig försökt vända hemåt. Kanske någon gång ifall hon blir rädd, men aldrig stegrat eller vägrat gå. Ändå har den där olustiga känslan funnits kvar i mig, jag har inte känt att jag kunnat lita på henne. Jag har fått ont i magen och tvingat ut mig själv ensam med henne på vägen eller i skogen. Det har inte varit rädsla, bara osäkerhet att jag inte vet vad hon kommer hitta på.

Nu har jag kommit över det där helt och hållet. Jag älskar att rida ut själv, för jag litar på henne nu, även utanför ridbanan. Och hon bara går där jag ber henne att gå, vi kan göra vad som helst tillsammans. Det känns helt underbart!
Finns dock vissa bitar att jobba på, som t.ex. när vi möter traktorer osv när vi är ute. Hon gillar inte stora fordon helt enkelt. Det går helt klart framåt i träningen, hon är mycket mer stabil nu än förut och det blir bara bättre. Om jag hör en traktor någonstans försöker jag hitta ett ställe att gå undan på, men som ändå är nära vägen så att hon kan titta på traktorn utan att känna sig trängd och bli rädd. Det känner jag mig trygg med. Tycker att det är lite obehagligt med en häst som dansar runt på vägen av rädsla medan en traktor åker förbi. Man kan ju fastna nånstans eller få hästen att skena och det är inte så skoj.

Fick höra att jag "alltid får panik så fort det kommer en traktor". Jag får inte panik. Jag vill att min häst ska kunna bli trygg och säker med traktorer och andra stora fordon utan att forcera henne genom att tränga henne. Det sättet jag tycker känns tryggt och säkert är att rida in på en väg eller ut på en åker och vända hästen så att hon får se traktorn åka förbi utan att känna sig trängd av den. Ser inget fel med det.

Berätta gärna om i vilka situationer ni blir osäkra, och hur ni arbetar med det. Skulle bli jätteglad om ni ville dela med er! :)